Martín Micharvegas

HOMENAJE A ROQUE DALTON
( San Salvador, 1935 - 1975 )
foto:
Chinolope



Argentina – desde Madrid

HOY TODO ES TABERNA

EN CUBA NO SERÁ ASÍ!
EN AMÉRICA LATINA NO PODRÁ SER ASÍ!
EN NINGUNA PARTE DEL MUNDO HAY PUMAS
O DA EL SOL SOMBRA ROSADA
O FLAMEA LA CÓLERA COMO UNA BANDERA VERDE,
POR ESO.

( Roque Dalton, de “Taberna”, U Fleku, Praga, 1966 )

puse tus versos como en un atril
y aquí, ya ves, te estoy interpretando
oís la música de tristesa auténtica
que nos arrasa desde tus palabras?
también ya estamos en los güesos
también ya somos senisas aventadas
no nos va nada bien en esta bruma
sí:
tu sol está más malito esta aurora
tan húmedo que parece que yorara
nada cura ya a tu aspirina ideológica
el aire está doliente y muge
las aguas muertas gimen
augados pansa arriba los peses en el río
doblados de rodiyas los árboles selváticos
afónico el guacamayo
amarga la guayaba
mudas las cotorritas verde oliva
caín no encuentra a quién matar
abel? abel? abel? pregunta en vano
todo es muro todo es alambre de púas
todo es lamento de semento
si asomamos la cabeza nos la cortan
si asaltáremos el tren correo
sólo encontraríamos fajos de papel de diarios
más que empeniados
hipotecados están por enterrar la historia
cómo vamos a divorsiarnos de nuestra novia muerta?
y besar y besar y besar
como desesperados desarrapados
sus labios de polvo que ya no son tifones?

estoy hasiendo la larga cola de los sin curro
nos fichan nos sugieren cambiar de ofisio sierran las puertas
delante de mí la frustrasión olvida
detrás huelo el aliento del viejo miedo sin trabajo
el 29? qué 29?
el crác? qué crack?
roque de roca
dalton sin daltonismos:
vos nos enseniastes que un poema se escribe
no para tener razón sino para no perderla
el sistema es la crisis
tu mesmo cómico cosmos es trágico
y bien sabés que tengo corasón
no tendrán que esperar que me infarte para demostrarlo
qué dónde está la esperansa que nos confiaste?
solisitó una larga baja por falta de humor y se la dieron
unos meses después por carensia de amor se dió por despedida
sabés lo que es que un torniyo no atorniye?
una tuerca no tuerque?
un martiyo no tenga clavo en quien golpiar?
una tenasa negra no atenase?
dónde se viera que cuando el faraón se va
se yeve las pirámides?
tu mismo arco iris tiene las cuerdas de color cortadas
todo es de un intenso amariyoasulado japonés
de oleadas de una radiante seguera
tomados de las manos en una humana cadena inmensa
entonces lo cantamos alto tanto como ahora:
no confiar en nadie
no confiar en nada
desconfiar de todos y de todo
especialmente esto:
desconfiar de uno mismo

si te agarraron dormido
no habrás tenido tiempo de espetarles:
van a matar a un hombre!
tranquilo, hermano:
en este nada sorprendente silensio desértico
hoy en coro lo haremos por vos

 Madrid / 3487NE-  (antiguo 28.IV. 2011 d. C.)

 

 
Argentina – från Madrid

IDAG  ÄR   ALLT  EN  TAVERNA

 

PÅ KUBA ÄR DET KNAPPAST SÅ!
I LATINAMERIKA KAN DET INTE VAR SÅ!
INGENSTANS I VÄRLDEN FINNS DET PUMOR
ELLER EN SOL SOM LÄMNAR ROSA SKUGGOR
ELLER KOLERA SOM FLAMMAR LIKT EN GRÖN FLAGGA,
DÄRFÖR.
 
(Roque Dalton, ur ”Taberna”, U Fleku, Prag, 1966)
 
jag placerade dina dikter på ett slags notställ
och nu tolkar jag dig här, som du ser
hör du ordens musik
den fyller oss till brädden sorgsen och äkta
nu är vi också bara skinn och ben
nu är vi också aska för vinden
ingenting fungerar för oss i det här dunklet
                         faktiskt:                               
din sol är så svag nu på morgonen
fuktig som om hon gråter
din ideologiska aspirin är inte längre något botemedel
luften är stickande och unken
de döda vattnen jämrar sig
fisken i floden har uppsvullna bukar
träden i regnskogen står på knä dubbelvikta
papegojan är hes
guayafrukten besk
stumma de olivfärgade undulaterna
kain finner ingen att döda
abel? abel? abel? frågar han förgäves
överallt murar överallt taggtråd
överallt klagande sand
sticker vi fram huvudet hugger de av det
rånar vi postdiligensen
kommer vi bara över buntar med tidningar
helt pantsatta
belånade för att begrava historien
hur ska vi kunna skilja oss från vår döda fästmö?
och likt desperata trashankar
kyssa och kyssa och åter kyssa
hennes dammiga läppar som inte längre är virvelvindar?
jag står i en lång kö för friställda
de registrerar oss föreslår att vi byter yrke stänger dörrarna
framför mig är frustrationen glömd
bakom mig känner jag lukten av den gamla rädslan för arbetslöshet
29? vilket 29?
krasch? vilken krasch? 
 
roque du var orubblig
en dalton utan daltonism
du lärde oss att en dikt den skriver man
inte för att ha rätten utan för att inte mista den
det är systemet som är krisen
ditt eget gycklande kosmos är tragiskt
och du vet att jag minsann har ett hjärta
de ska inte behöva vänta på min infarkt för att det ska bevisas
var är hoppet du ingav oss?
det sjukskrev sig en längre tid för bristande humor vilket godkändes
några månader därefter begärde det avsked för kärlekslöshet
vet du hur det är när en skruv inte drar?
när en mutter inte tar i gängan?
en hammare inte har en spik att slå på?
den svarta tången inte griper tag?  
var såg man en farao försvinna
och ta pyramiderna med sig?
din egen regnbågshinna har avklippta randstrålar
allt är som intensiva japanska blågulaktiga vågor
 av lysande blindhet
hand i hand i en oändlig mänsklig kedja
sjunger vi nu högt precis som då:
lita inte på någon
lita inte på något
misstro allt och alla
och särskilt detta:
misstro dig själv
 
om de grep dig sovande
hann du väl inte bjuda dem spetsen:
man kommer att döda en människa!
lugn, broder:
i denna föga förvånande ökentystnad ska vi idag
bjuda dem spetsen i korus, för din skull
 
  
Madrid / 3487NE-  (antiguo 28. IV.2011 d.C.)
 
Tolkning till svenska:
Ingrid Wickström